I takt med att antalet konkurser ökar riktas också fler återvinningskrav mot företag. Det kan exempelvis handla om leverantörer som har levererat varor eller tjänster enligt avtal och fått betalt på sedvanligt sätt, men som senare, efter kundens konkurs, krävs på återbetalning av konkursboet.
I en av de större konkurserna i Sverige på senare tid har konkursförvaltaren riktat återvinningskrav mot fler än 200 bolag, med ett sammanlagt belopp överstigande 3,2 miljarder kronor. Många av de bolag som mottagit sådana krav är seriösa aktörer som har fullgjort sina åtaganden och fått betalt i enlighet med ingångna avtal.
Ett återvinningskrav kan vid första anblick framstå som välgrundat och svårt att bemöta. I praktiken kan ett återvinningskrav vara betydligt svagare än det först verkar, men svagheterna är inte alltid lätta att se om man inte vet vad man ska leta efter.
Vi kommer särskilt att lyfta två perspektiv som ofta förbises:
Nackdelsrekvisitet – för att återvinning ska kunna ske krävs att transaktionen har medfört nackdel för borgenärerna. Det är ett rekvisit som inte alltid är så självklart uppfyllt som konkursboet gör gällande, och som ofta lämnas outnyttjat av den som mottar kravet.
Återlämnande av vederlaget – återvinning med stöd av generalklausulen förutsätter att konkursboet återbär vad konkursgäldenären mottagit inom ramen för den transaktion som angrips. Det kan påverka den faktiska ekonomiska exponeringen på ett sätt som många inte beaktar.
