Avtalsfrågor i Coronatider – Utgör den nuvarande situationen s.k. force majeure?

Text: Jesper Linder
Biträdande jurist/Associate, Advokatfirman Fylgia KB

Den stora oron för smittspridning i samhället har haft stor påverkan på avtalsrättsliga relationer mellan kunder och leverantörer. Om smittspridningen påverkar möjligheterna att leverera varor eller tjänster avtalsenligt så är det viktigt att agera avtalsrättslig för att minska riskerna för avtalsbrott.

Detta kan ske bl.a. genom åberopandet av s.k. force majeure-bestämmelser. Dessa bestämmelser ger avtalsparterna möjlighet att tillfälligt eller permanent upphöra med avtalsrättsliga förpliktelser.

Huruvida spridningen av viruset Covid-19 och konsekvenserna av det är ett skäl att åberopa force majeure måste avgöras från fall till fall, och är beroende av flera olika omständigheter, bland annat:

  • ordalydelsen i force majeure-bestämmelsen, t.ex. om händelser som epidemier, pandemier, karantäner etc. nämns och/eller om det förekommer ”catch-all”-skrivningar,
  • tillämplig lag, eftersom tolkningen, tillämpningen och existensen av force majeure som självständig rättsprincip varierar mellan olika länders lagar,
  • den konkreta underliggande orsaken till ett hinder, t.ex. sjukdom hos personal, myndighetsbeslut, uteblivna leveranser från leverantörer, avsaknad av transportmöjligheter,
  • om det finns ett faktiskt hinder, enbart ökade kostnader och svårigheter att utföra åtaganden är t.ex. inte alltid tillräckligt, och
  • den åberopande partens möjligheter att mildra effekten, t.ex. genom att använda andra leverantörer eller alternativa sätt att utföra åtaganden.

I allmänhet så ska dock force majeure-bestämmelser tillämpas väldigt restriktivt.

Vanligtvis avser force majeure-bestämmelser endast situationer där det finns objektiva omständigheter som förhindrar leverans och där det inte är möjligt att leverera alternativa varor eller tjänster. Att enstaka anställda är sjuka i Corona utgör därför sannolikt inte force majeure. Att en kund inte vill fullfölja ett avtal p.g.a. allmän oro för smittspridning är sannolikt inte heller force majeure.

Enligt svensk lag kan det, i fall av force majeure, vara möjligt att tillämpa principen om att en part kan ursäktas för icke-prestationer om oförutsebara händelser utanför partens kontroll föreligger. Det är emellertid alltjämt inte klargjort att det de facto föreligger en sådan allmän princip och det måste bedömas i varje enskilt fall.

Avsaknaden av avtalsbestämmelse om force majeure innebär därför att möjligheten att begära lättnad är osäker. Beroende på konsekvensernas svårighet i det enskilda fallet kan det även tänkas att part som inte kan fullgöra sin prestation begär jämkning av avtalet med tillämpning av 36 § avtalslagen – den så kallade generalklausulen. Huruvida generalklausulen kan tillämpas beror dock på om avtalsvillkoret kan anses oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll omständigheterna i övrigt.

Om det inte föreligger en force majeure-situation eller om parternas avtal saknar force-majeure-bestämmelser så medför en utebliven leverans ett avtalsbrott. Konsekvenserna av att inte efterleva avtalet kan därför bli omfattande.

Vårt råd är att de väsentliga avtalen för verksamheten får analyseras utifrån nuvarande omständigheter för att utreda vilka möjligheter eller risker som finns i verksamheten. Man bör tänka på att den nuvarande situationen kan både bli långvarig och allvarligare. Vårt råd är alltså att ta fram en riskprognos och ett handlingsschema för hur man ska agera om situationen förvärras.

Dela i sociala medier

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Scroll to Top